LINNEASTALHANDSKE.BLOGG.SE
Sådär ja. Nu lägger jag den här bloggen bakom mig.
I remember you
Bloggtorkan har verkligen kommit in i mitt liv. Men jag ska försöka slänga ihop ett inlägg om vad som händer i mitt liv just nu. Jag har nyss duschat och ligger i sängen, nerkletad i en massa salva medans min hund ligger och ser så underbart söt ut. Körkortsboken ligger här bredvid och jag lyssnar på Goo Goo Dolls av någon konstig anledning just i denna minut. Jag har börjat skolan igen, riktigt jäkla förbannat tråkigt och jobbigt. Jag är inte redo för skola längre, jag vill vara ledig eller ha något roligt jobb. Men men, det är ju studentåret nu så man får väl stå ut, inte sant?
Tatueringen kommer pryda min nacke den 16 september, känns lite pirrigt. Men jag vet att jag kommer bli nöjd med den, resten av mitt liv.
Nu åter till min vardag, Ragge.
Han har förstått det där med 'handen på marken', då han lägger sig ner. Ganska roligt faktiskt. När jag fick honom visste jag inte ens om han skulle kunna vara stilla i 2 sekunder. Men se där, idag låg båda två och mojsade på gräsmattan i solen. Helt underbart. Så, världens bästa hund gör framsteg och blir ännu bättre!
titta när han dansar
Just hemkommen från sveg. Körning med Olav innan jag pallrade mig iväg till min kära farmor. Även fast jag inte alls spenderar så mycket tid hos henne så visste hon vad jag behövde när jag kom idag, en mjölkchoklad. Himla god var den också. Sen bjöd hon på kyckling, ännu gladare blev jag då. Haha det finns ju bara mat i min hjärna, men äsch, vad gör det liksom? Ragge och Hilda springer runt på gården och busar, ser verkligen roligt ut eftersom båda får dampattacker lite då och då.
Jag verkligen längtar till den 29:e då jag ska klippa mig och färga håret. Just nu känns det liksom precis såhär:
Tovigt och trassligt, inte okej för världens hårömmaste person. Jag lider verkligen varje gång jag ska borsta igenom det, nästan så det kan komma lite tårar i ögonvrån ibland.
Vem behöver en pojkvän/flickvän när man har en hund som sovsällskap?
To live my life as it's meant to be
Man försöker hålla sitt humör uppe så gott det går. Vännerna har varit runt om en hela tiden, för att ge varandra stöd och för att försöka tänka på något annat. Så mycket som gått genom våra huvuden och så mycket vi delat med oss av till varandra. Alla tårar, skratt och alla underbara minnen. Alla underbara minnen, som föralltid kommer finnas där.
Emelie och Paula har just låst ytterdörren om sig och vandrat hem. Jag sitter här och funderar över allt som finns att fundera över. Jag funderar hur duktig 'min' älskade hund har blivit, Ragge, vilken filur. Det är en sån här hund alla människor ska ha, en riktig glädjespridare. Att han har blivit mycket lugnare, kan vara och sova inne och lyssnar på en såfort man ger honom ett kommando gör ju inte saker och ting sämre. Han är just nu min lurvigaste bästa vän. Jag funderar på hur skönt hästarna måste ha det ute just nu, det är så pass kallt att det inte är några mygg eller knott runt dom och dom har gott gräs att äta. Jag funderar över skolan som snart börjar, det är det sista året jag kommer få tillbringa med min älskade klass, vilket känns förjävligt faktiskt. Jag funderar över mitt körkort, när ska jag ta det?, kommer jag klara det? osv. Jag funderar över hur min tatuering kommer bli. Och mitt i allt detta funderande så inser jag att jag i själva verket funderar på allt detta för att inte fundera över allt med Ramus. Men när allt kommer omkring är Ramus det enda man tänker på. Min fina vän.
And I'll find strength in pain
Hur gör man? Hur går man vidare? Det är en fråga jag ställt mig länge nu och det enda jag kommer fram till att man måste, det är bara så. Man måste gå vidare, man måste fortsätta som man gjorde, eller börja om på något nytt. Men det är svårt, det gör ont och även fast man går vidare så kommer det alltid finnas där. Det gör ont, den där klumpen och dom där tankarna kommer alltid hänga med. Det kanske inte alltid känns eller man kanske inte tänker på det hela tiden, men det kommer finnas där. Livet ut.
Älskade vän
Det finns ingenting att skriva, det finns ingenting som gör saken bättre och det finns ingenting som gör så att man slutar tänka på det. Det finns där, dag som natt, varje sekund. Vissa dagar gör det så ont i bröstet att man inte vet vart man ska ta vägen och vissa dagar känner man sig alldeles tom.
Det är så tomt utan dig Ramus. Jag vill se dig cykla runt på din svarta cykel med det där leendet på läpparna. Du är saknad, något enormt. Det sorgligaste är att veta att du aldrig kommer cykla förbi på den svarta cykeln. Älskade Ramus ♥♥
vi förlorar och vi sörjer men det goda lever kvar ♥
Min bröstkorg sprängs.
Det finns inga ord.
And right now I wish that I could follow you to the shores of freedom
Sitter just nu i sängen och gruvar mig för att gå upp imorgon bitti. Börjar jobba sju och som det känns nu kommer inte min hals vara på topp. Men det är väl bara att bita ihop så man får dom där jäkla pengarna. Min 18årsdag blev förresten den bästa på länge. På fredagen började firandet med middag hos mig som sedan blev till partaj. Jag har inte haft så roligt på länge och allt tack vare allt underbart folk som var där. Jag blev fullast, vilket var meningen enligt mina kompisar men jag tror också jag mådde bäst dagen efter. Tack för den alla fina vänner, hjärta till er!
Who are you gonna turn to
Dom flesta som läser den här bloggen är nog också mina vänner på facebook, och som jag skrev där så gör min hund Ragge stora framsteg. Han lyssnar nu på bas-kommandot "sitt", och det va inte lätt att få en enormt envis och stark hund att sätta sig må ni tro. Här krävdes det styrka, tålamod och envishet. Den där hunden ger sig inte i första taget och att få ner rumpan på honom var nästan bara att utesluta. Men se, det gick tillslut och han lyssnar på det riktigt bra. Han springer även lös på gården utan att sticka och lyssnar på inkallning, jäkligt roligt och skönt. När han kom hem till oss var han som bambi på hal is inomhus. Han har suttit i en hundgård hela sitt liv och det var nästan hemskt att se honom när han var inne i vårat hus. Han var spänd i hela kroppen, svansen mellan benen, tittade på allting och rusade ut. Men idag krafsade honom t.o.m på dörren för att han skulle komma in och ut ville han inte sen. Han är också mera framåt vad det gäller okända människor. Självklart är han fortfarande reserverad men han är glad och framför allt nyfiken. Jag tror jag kommer få mycket roligt med den här hunden, en vän för livet kommer han bli. Vill inte ens börja tänka på vad som händer till nästa vår.
Pöten! haha, ser ni Hilda bak på vägen till höger? så himla liten och ful
I guess karma comes back around
Jag har inte dött, men datorn känns inte så lockande nuförtiden. Men nu har jag tagit mig an den och se, nu kommer till och med ett blogginlägg. Nu har jag iaf har varit på peace and love, det var bra band. Det var det enda. Jag har jobbat en vecka, jag har skippat björnfesten och jag har tagit mitt först dopp för i år.
Enda som får mig att må bättre just nu är mina älskade hundar. Hilda har sitt speciella sätt att vara ful på så man bara kan sitta och flina åt henne. Ragge lyser av tillgivenhet såfort man går utanför dörren. Med svansen viftandes hela tiden, sitt små ylande när han blir glad och sättet han ser på en, det kan faktiskt få vilken människa som helst på bättre humör. Bäst är dom.
vädret för peace and love veckan. Känns ganska bra kan jag ju säga. Hoppas det håller i sig!
who you are
av personliga skäl så är jag hemma i huset i lillhärdal igen. Men härligt, nu kan jag istället tillbringa hela kvällen tillsammans med underbara vänner. Blir att prata lite om peace and love för när allt kommer omkring så är man så jäkla taggad. Jag vill åka redan nu. Men nu är det bara några dagar kvar. YEY!
Don't lose who you are in the blur of the stars
Sitter och lyssnar på Jessie J, en artist som jag längtade att se när jag tänkte på P&L. Nu är hennes spelning inställd pga bruten fot. Det sög ganska mycket faktiskt. Får väl sitta och lyssna på henne här hemma istället då.
Jag kom just hem från sveg där vi har gått på dollar för kommande resa, peace and love. Har även ätit på nyan och inhandlat lite andra grejer. Nu ska jag packa några saker och dra iväg till stugan. Finns inge bättre än att vara där.
Såhär såg det ut vid stugan i vintras, så himla skönt att det äntligen är sommar - bart och grönt!
vila i frida älskade Echolina ♥
