det tog 5 min att skriva det jag hade gått och gruvat mig för i en vecka. Herregud, att man aldrig tar tag i sakerna direkt? Men nu är iaf den engelska uppgiften klar. Nu är det 'bara' den där jäkla boken kvar, även om jag ääälskar den. Men sen ska jag redovisa den skriftlig OCH muntligt, I'm going to die. Ska skriva och göra muntligt i svenska också, ska nog göra någonting om Uganda. Dom lever på mindre än 10kr om dagen, tänk om man bara kunde göra någotning...

Har just hittat 2 underbara låtar, så nu sitter jag och deppar mig igenom det. Det kanske behövs ibland det med? Jag saknar allt jag hade, medveten att jag aldrig kommer få det igen. Saknar vissa stunder, personer, platser, djur och tiden. Jag vet inte om det är bra för andra men för mig är det nog bra att deppa lite. Då tar man nya tag sen, förhoppningsvis.

World spins madly on - the weepies
The city - Joe purdy

Ta tid på er att tänka igenom era beslut, för du kanske kommer att ångra det. Var inte för hastig och tänk efter en gång till. Stå på dig, låt ingen annan trycka ner dig. Tänk på denna stund, inte vad som var eller kommer att bli. Ha alltid hopp, hur svårt det än verkar. För allting blir bättre, vare sig du tror det eller inte.