Dag 03 – Mina föräldrar
Det här blir svårt att skriva om, hur mycket jag hatar dom här två och hur mycket jag verkligen älskar dom.
Här har ni mina små, stora, jävliga, älskade, förfärliga och underbara föräldrar. Kicki och Stefan.
Dom här två är skilda, sen 16 år tillbaka.
Mamma jobbar som högstadielärare i Sveg och pappa jobbar som chef på företaget EMBA i Örebro.
Och som alla andra tonårsungar så har jag hatat dom här två så extremt mycket, men jag kan inte säga att det har kommit från hjärtat. För jag älskar dom, trots allt trassel som hänt i den här familjen.
Mamma ska ha en eloge för att ha stått ut med mitt temperament och mitt humör i snart 18 år. Hon har varit den bästa mamman jag skulle kunna ha och hon har lyckats himla bra med uppfostran. Jag röker ju faktiskt inte på och jag är ingen alkolist. Det måste ju vara något positivt med det?
Jag har min mamma att tacka för allting. Hon har försökt så gott det går med att kunna göra det som gör mig glad. Att ha häst. Trots den sura ekonomin så har hon ställt upp och låtit mig haft häst i hela 3 år. Det är ingenting fjuttigt om man bor i en håla som Lillhärdal ska ni veta! Hon är värd allting bra, hon är värd så himla mycket mer än vad jag gett henne. Så mamma, jag älskar dig ♥
Min pappa betyder precis lika mycket som min mamma.
Ibland kan det gå flera månader innan vi träffas och dagar innan vi pratas vid. Men när vi väl gör det känns allting så himla bra. Jag är stolt över min pappa, jag är glad över att kunna kalla honom min pappa och jag älskar hans humor. Är man så extremt deppig att man inte vet vart man ska ta vägen, då åker man till pappa. Han är så lugn i sig själv och alltid glad så det går inte att må dåligt i hans närhet. Jag kan inte minnas en enda gång han har sagt någonting dumt tillbaka när man dragit till med "jävla fittgubbe, jag hatar dig så jävla mycket". Han har varit den som flinat åt en istället, tills man själv ler för att han är en sån... jävla go gubbe!
Och lika här, han är värd precis allt bra som finns i den här världen.
Jag älskar dig pappa, mer än du tror ♥
Här har ni mina små, stora, jävliga, älskade, förfärliga och underbara föräldrar. Kicki och Stefan.
Dom här två är skilda, sen 16 år tillbaka.
Mamma jobbar som högstadielärare i Sveg och pappa jobbar som chef på företaget EMBA i Örebro.
Och som alla andra tonårsungar så har jag hatat dom här två så extremt mycket, men jag kan inte säga att det har kommit från hjärtat. För jag älskar dom, trots allt trassel som hänt i den här familjen.
Mamma ska ha en eloge för att ha stått ut med mitt temperament och mitt humör i snart 18 år. Hon har varit den bästa mamman jag skulle kunna ha och hon har lyckats himla bra med uppfostran. Jag röker ju faktiskt inte på och jag är ingen alkolist. Det måste ju vara något positivt med det?
Jag har min mamma att tacka för allting. Hon har försökt så gott det går med att kunna göra det som gör mig glad. Att ha häst. Trots den sura ekonomin så har hon ställt upp och låtit mig haft häst i hela 3 år. Det är ingenting fjuttigt om man bor i en håla som Lillhärdal ska ni veta! Hon är värd allting bra, hon är värd så himla mycket mer än vad jag gett henne. Så mamma, jag älskar dig ♥
Min pappa betyder precis lika mycket som min mamma.
Ibland kan det gå flera månader innan vi träffas och dagar innan vi pratas vid. Men när vi väl gör det känns allting så himla bra. Jag är stolt över min pappa, jag är glad över att kunna kalla honom min pappa och jag älskar hans humor. Är man så extremt deppig att man inte vet vart man ska ta vägen, då åker man till pappa. Han är så lugn i sig själv och alltid glad så det går inte att må dåligt i hans närhet. Jag kan inte minnas en enda gång han har sagt någonting dumt tillbaka när man dragit till med "jävla fittgubbe, jag hatar dig så jävla mycket". Han har varit den som flinat åt en istället, tills man själv ler för att han är en sån... jävla go gubbe!
Och lika här, han är värd precis allt bra som finns i den här världen.
Jag älskar dig pappa, mer än du tror ♥
Kommentarer
Trackback
