har gruvat mig inför den här dagen. För hur ska man beskriva sin första kärlek?

Den där personen som gör så att det pirrar i hela kroppen, som gör att man ler varje sekund och som får själen att må bra. Den personen, alltså min första kärlek var som många vet Nicke.

Vi träffades på något konstigt vis på öppningen våren 2008, om jag inte är helt ute och cyklar. Började sms och skriva på msn som allt annat folk också gör. Umgicks tsm med vänner, på fester osv. Bjöd varandra på glass, Calippo. Alltså ja ni förstår, när man t.o.m kommer ihåg vilken glass man åt så är det något speciellt.

6 Juli 2008 blev jag och Nicke tillsammans. Det varade ett år och jag har nog aldrig varit så glad som jag va under den perioden. Jag hade världens bästa kille, så himla snäll, söt och omtänksam så man kan inte ens beskriva det med ord. Som det känns nu så skulle jag aldrig kunna älska någon person så mycket som jag har älskat honom. Har så fina minnen tillsammans med den killen så man ler bara man tänker på det.

Men som alla vet, måste ju allting ta slut också.
och det va tyvärr inget bra slut, det slutade med tårar och svek.
Tänka sig att en kille som fått en att må så himla bra kan få en att må fruktansvärt dåligt också.

Ett och ett halvt år har gått snart och vi är mera än bra vänner.
Han är fortfarande en underbar kille.