Dom flesta som läser den här bloggen är nog också mina vänner på facebook, och som jag skrev där så gör min hund Ragge stora framsteg. Han lyssnar nu på bas-kommandot "sitt", och det va inte lätt att få en enormt envis och stark hund att sätta sig må ni tro. Här krävdes det styrka, tålamod och envishet. Den där hunden ger sig inte i första taget och att få ner rumpan på honom var nästan bara att utesluta. Men se, det gick tillslut och han lyssnar på det riktigt bra. Han springer även lös på gården utan att sticka och lyssnar på inkallning, jäkligt roligt och skönt. När han kom hem till oss var han som bambi på hal is inomhus. Han har suttit i en hundgård hela sitt liv och det var nästan hemskt att se honom när han var inne i vårat hus. Han var spänd i hela kroppen, svansen mellan benen, tittade på allting och rusade ut. Men idag krafsade honom t.o.m på dörren för att han skulle komma in och ut ville han inte sen. Han är också mera framåt vad det gäller okända människor. Självklart är han fortfarande reserverad men han är glad och framför allt nyfiken. Jag tror jag kommer få mycket roligt med den här hunden, en vän för livet kommer han bli. Vill inte ens börja tänka på vad som händer till nästa vår.



Pöten! haha, ser ni Hilda bak på vägen till höger? så himla liten och ful

Jag har inte dött, men datorn känns inte så lockande nuförtiden. Men nu har jag tagit mig an den och se, nu kommer till och med ett blogginlägg. Nu har jag iaf har varit på peace and love, det var bra band. Det var det enda. Jag har jobbat en vecka, jag har skippat björnfesten och jag har tagit mitt först dopp för i år.

Enda som får mig att må bättre just nu är mina älskade hundar. Hilda har sitt speciella sätt att vara ful på så man bara kan sitta och flina åt henne. Ragge lyser av tillgivenhet såfort man går utanför dörren. Med svansen viftandes hela tiden, sitt små ylande när han blir glad och sättet han ser på en, det kan faktiskt få vilken människa som helst på bättre humör. Bäst är dom.