No matter how we try, it's too much history


Som jag skrev på facebook vid 7 tiden så låg Ragge och väntade mig ute idag. Hur i hela friden har han lyckats?
Men söt som han va hade han lagt sig bredvid hundgården och låg där och väntade. Han blev jätte glad när jag kom ut och sprang fram med svansen farandes åt alla håll. Sen följde han mig runt på gården när jag donade lite. Det går nog att ha den där hunden lös också, iaf nu när han inte känner igen sig.
Det jag är mest orolig för är våra kaniner, som inte är i sin bur utan också är ute på vift. Antingen är dom ihjälbiten, uppäten eller ihjälstressad, eller så lever dom faktiskt. Skulle ju faktiskt vara lite tragiskt om dom inte lever. Så nu ska jag ta med mig min vallhund (Hilda) och ut och leta.
Kommentarer
Trackback