Man försöker hålla sitt humör uppe så gott det går. Vännerna har varit runt om en hela tiden, för att ge varandra stöd och för att försöka tänka på något annat. Så mycket som gått genom våra huvuden och så mycket vi delat med oss av till varandra. Alla tårar, skratt och alla underbara minnen. Alla underbara minnen, som föralltid kommer finnas där.

Emelie och Paula har just låst ytterdörren om sig och vandrat hem. Jag sitter här och funderar över allt som finns att fundera över. Jag funderar hur duktig 'min' älskade hund har blivit, Ragge, vilken filur. Det är en sån här hund alla människor ska ha, en riktig glädjespridare. Att han har blivit mycket lugnare, kan vara och sova inne och lyssnar på en såfort man ger honom ett kommando gör ju inte saker och ting sämre. Han är just nu min lurvigaste bästa vän. Jag funderar på hur skönt hästarna måste ha det ute just nu, det är så pass kallt att det inte är några mygg eller knott runt dom och dom har gott gräs att äta. Jag funderar över skolan som snart börjar, det är det sista året jag kommer få tillbringa med min älskade klass, vilket känns förjävligt faktiskt. Jag funderar över mitt körkort, när ska jag ta det?, kommer jag klara det? osv. Jag funderar över hur min tatuering kommer bli. Och mitt i allt detta funderande så inser jag att jag i själva verket funderar på allt detta för att inte fundera över allt med Ramus. Men när allt kommer omkring är Ramus det enda man tänker på. Min fina vän.